Katherine Webb skriver levande och så man lär känna personerna i boken
Jag har tittat på Katherine Webbs böcker rätt länge - jag tycker de verkar passa mig - men jag har nog bara läst en av dem förut, nämligen Carolines arv. Nu har jag läst Spåren efter dig, och jag tycker riktigt mycket om den.
Året är 1942. Frances har varit gift, men äktenskapet var inte lyckat, så hon har återvänt hem till sina föräldrar. Hon jobbar på järnävgsstationen, men brukar också hjälpa en bekant att passa hennes sexårige son. Davy har någon form av funktionsnedsättning, och när han försvinner vid ett bombanfall får Frances skulden. Davys mamma, som verkligen inte är bra på att ta hand om sin son, ser Frances som syndabocken, och skyller allt på henne.
Frances ger sig ut och letar efter Davy. I sökandet efter honom hittar man kroppen efter ett barn. Men det är inte kvarlevorna efter Davy, utan efter Frances bästa vän, Bronwyn, som försvann för över tjugo år sedan. Det var ett mysterium vad som egentligen hände då, och Frances känner att hon egentligen vet mer om saken än hon förstod då, åtta år gammal. Hon försöker, trots motstånd från många, och föga hjälp från polisen, att ta reda både på vad som hände Bronwyn då, och vad som hänt Davy nu.
Jag tycker Webb skriver bra, så man känner att man lär känna personerna i boken, som blir levande för en. Jag läser gärna mer av henne.
