Välskriven deckare med vissa frågetecken
Parabellum är Mattias Gardells debuti det skönlitterära facket, och det är dessutom en deckare. Mattias Gardell är religionshistoriker och bror till Jonas och Stina Gardell. Jag var nyfiken på vad han kunde åstadkomma i den här genren.
Det är definitivt en deckare, men det handlar också mycket om vård, rätten till vård, och pengarna kring vårdföretag. Gardell är starkt kritisk mot pengarullningen kring Nya Karolinska, för att ta ett exempel. Och det är han ju inte ensam om.
Plotten är intressant, spännande och välskriven. Språknörden i mig hittar några påskägg som är fyllda till bredden, istället för till brädden, men det är så vanligt numera att jag undrar om det kommer att bli standard...
Jag är kanske lite besviken på upplösningen, även om jag hade anat ett tag hur det skulle sluta. Men mest retar det mig att vissa skeenden liksom inte får någon förklaring. Som tre personer som mer eller mindre kidnappas ut till den lappländska ödemarken, utan att egentligen ha särskilt mycket med resten av historien att göra.
Men visst, det är en bra debut, ochbortsett från besvilelsen med det ovan nämnda gillar jag boken.
