Tillbaka på Lindö
Jag tyckte mycket om boken Sista sommaren av Eleonore Holmgren om 86-åriga Britta, som gör som hon vill, och inte som hennes barn vill. I slutet av den boken gick Britta bort, och följdaktligen heter uppföljaren Brittas arv.
Jag tyckte att det tog lite längre tid att komma in i den här boken än i den första. Men jag läste vidare ändå, och det var värt det.
Adam kommer tillbaka till Lindö för första gången efter Brittas begravning, och inget är sig likt. Brittas barn bråkar medvarandra, och ingen verkar bry sig om något. Och Adam själv går det inte heller så bra för.
Nutiden varvas med inslag från när Britta, Iris och Elsa var unga, och vi får veta mer om hur det gick till när Britta hamnade på Lindö, och också hur de tre kvinnorna hade det på den tiden. Och det blir riktigt intressant, och man får en större förståelse för varför saker blivit som de blivit.
Mycket är knöligt och svårt i nutid, men som sig bör i sådana här böcker blir det ändå (någorlunda) bra till sist, och man får ett hopp om att allt ska reda upp sig till sist. Undrar om det kanske kommer en bok till om folket på Lindö?
