Överpsykologiserande spänningsroman imponerar inte
Den sista middagen av Anna E Wahlgren betecknas som en psykologisk spänningsroman, och det känns väl helt korrekt. Jag tycker kanske att den är lite överpsykologisk,om man kan säga så.
För tio år sedan träffades en grupp vänner på Christos restaurang. Det har de då gjort de senaste fem åren. Men stämningen är inte den bästa, och efterfesten hemma hos William slutar i tragedi.
Nu, tio år senare, får Sophie en inbjudan till en middag hos Ava, en av vännerna. Sophie vill egentligen inte gå, men kan ändå inte motstå inbjudan. Vad vill Ava? Varför vill hon riva upp ddet förflutna?
Jag tycker det blev lite väl mycket psykologiserande, så jag var väl inte jätteimponerad av den här boken.