Deckare i kanarisk miljö utan det där lilla extra
Jag har läst Mari Jungstedts samtliga Gotlandsdeckare med Anders Knutas i huvudrollen, och börjar väl bli lite småtrött på dem. De känns lite dussinskrivna så där. Därför visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig när nu Mari Jungstedt börjar en ny deckarserie som utspelar sig på Kanarieöarna, närmare bestämt Gran Canaria. Jungstedt bor där numera, åtminstone del av året, tillsammans med sin norske sambo och författarpartner Ruben Eliassen. Boken En mörkare himmel utspelar sig alltså på Kanarieöarna och är skriven av de två tillsammans.
Huvudpersoner i boken är (förstås?) en svensk kvinna, bosatt sedan länge på ön, och en norsk man, som just börjat jobba på norska konsulatet. Norske Kristian Wede blir jag inte riktgit klok på. Ena stunden sympatisk och skicklig. Nästa en ganska sexistisk slashas. Svenska Sara Moberg är å andra sidan ganska helylle.
Jag tycker att boken påminner en del om Jungstedts Gotlandsdeckare. Semesterö som semesterö, typ... Det är i och för sig kul med en ny miljö, och med nya huvudpersoner. Men dels tycker jag boken är lite spretig. Det märks nog att det är två författare, som enligt en intervju jag läst, skrev vartannat kapitel. Det känns. Sedan tycker jag att det är väldigt mycket nya personer som kommer in hela tiden, själva mordmysteriet är inte av särskilt hög klass, och sedan hade jag svårt med att Jungstedt och Eliassen skiftar mellan olika tidsperioder. Alltså, det är ju vanligt. Camilla Läckberg växlar ju ständigt mellan dåtid och nutid. Men då är det i alla fall tydligare än här. Här fick jag stanna upp och fundera på vilken person kapitlet egentligen handlade om, och vid vilken tidpunkt. Det var inte alls klart alla gånger.
Sammanfattningsvis var det kul att läsa om en annan miljö, men bättre än så här hoppas jag att Jungstedt och Eliassen kan. Annars blir det här ingen serie jag prioriterar att följa. Och slutet - vad var det för slut?
