Lönnaeus imponerar
Marias tårar är Olle Lönnaeus andra bok om polisen Jonny Lilja och personerna kring honom. Jag tyckte ganska bra om den första, Jonny Liljas skuld, och den här storgillar jag! Jag brukar säga att jag inte gillar böcker där poliserna eller andra myndighetspersoner är ute på hal is, och rör sig utanför lagen. Men Jonny Lilja faller man för. Javisst, han är en strulpelle som ställer till det för sig. Men i grunden är han en god person som vill väl, och man kommer verkligen att gilla honom vartefter man läser boken. Lönnaeus får också till ett härligt persongalleri kring Lilja, och man smälter verkligen inför de här personerna.
Även om man inte gillar deckare tycker jag att man ska läsa Lönnaeus böcker. Det är inte så mycket deckarintrigen som är viktig här. Bor man dessutom i Skåne är mycket bekant, eftersom Lönnaeus böcker utspelar sig huvudsakligen i Malmö och trakterna kring Tomelilla.
Boken börjar med att en person hittas fastfrusen i isen vid Ribbans kallbadhus, brutalt avrättad. Jonny hittar strax därefter sin exhustru Lena ihjälskjuten i hennes hem. Dessutom anser sebiske maffiabossen Ratko Jokovic inte alls att han och Lilja är kvitt, vilket Lilja definitivt tycker, efter att ha fått ett finger avklippt i förra boken.
Det här låter blodigt och hårdkokt, vilket jag inte brukar gilla, men det blir liksom inte jobbigt ändå, eftersom personerna är så varsamt skildrade, och språket är så bra. Jag läser gärna mer om Jonny Lilja!
