Louise Penny tillbaka igen
Kanadensiska Louise Penny och hennes deckare om kommisarie Armand Gamache och hans team, och personerna i den lilla byn Three Pines, brukar marknadsföras som en modern Agatha Christie. Och tja, kanske det. Givetvis är de modernare, givetvis är de betydligt tjockare (på Christies tid var en deckare i princip aldrig på över 200 sidor), men visst, det är lite mysigt, det är lite av det slutna rummet, alltså att det är en begränsad krets misstänkta som man får lära känna.
Årets Louise Penny heter En ljusets lek, och jag tycker riktigt bra om den. Det kanske är en av hennes bästa, rentav.
När Clara Morrow, konstnär i Three Pines, äntligen blivit upptäckt, och ska få ha en separatutställning i Montreal, är väl allt toppen? Nja, kanske inte riktigt. Morgonen efter vernissagen med åtföljande fest hemma i Three Pines, hittass en kvinna död i paret Morrows trädgård. Och så småningom visar det sig att Clara mycket väl vet vem kvinnan är. Men de har inte haft kontakt på många år. Hur har hon hamnat där? Och varför har hon blivit mördad?
Armand Gamache och hans kollegor har mycket att undersöka. Under tiden gnisslar det en del bland invånarna i Three Pines. Kan Peter Morrow hantera sin frus nya framgång? Kan krögaren Olivier, som i förra boken misstänktes för mord, senare friades, men ändå gjorde en del mindre trevliga saker mot en av byns invånare, kan han återta sin plats i byn på ett självklart sätt, eller är han dömd att vara en perifer figur i fortsättningen. Kan byborna förlåta honom och kan han förlåta Gamache?
Jean-Guy Beauvoir, Gamaches kollega, har sina demoner att brottas med, och allt kan han inte berätta för sin chef.
Det här är en ganska klassisk Louise Penny, och det betyder att det är en riktigt bra deckare! Enough said.
