Tredje delen i Blodstormen den sämsta, tycker jag
Anden i maskinen är tredje och sista delen i John Ajvide Lindqvists serie Blodstormen. De två tidigare heter Skriften i vattnet och Rummet i jorden, och jag har storgillat dem. Den tredje delen är också bra, och det är roligt att åter träffa personerna man lärt känna, men det här är nog ändå den bok av de tre som jag tycker minst om.
Det börjar med ett ruggigt sprängdåd; under en paus i en uppsättning av Hamlet spränger en ung kvinna sig själv i luften, och mer än fyrtio andra personer dör också. Och det är bara första sprängdådet. Det ska bli fler.
Julia Malmros har skrivkramp, och skriver inte böcker just nu, utan har börjat jobba som polis igen. Givetvis blir hon inblandad i spaningarna efter den som är skyldig till sprängdådet, något som hennes exmake Johnny Munther, som är spaningsledare, starkt ogillar. Han ogillar också Julias relation med den unge hackern Kim Ribbing.
Det här handlar en del om artificiell intelligens, och ja, jag vet att det är en realitet, men här tycker jag man driver det lite väl långt, och det är då författaren tappar mig litegrann. Men för all del, jag ville ändå läsa den här boken för att liksom knyta ihop säcken. Och det är lite befriande att det inte blir en jättelång serie, utan att det är slut här.
