Märkligt men ändå vardagligt om man som inte åldras - nästan
Historieläraren av Matt Haig är en annorlunda bok. Eller, det är en vanlig roman, ganska lättläst, mysig, välskriven. Men huvudpersonen, Tom Hazard, är född 1581. Ändå lever han idag. Han är en av få sällsynta personer som åldras extremt långsamt. Som regel lever de uppåt tusen år. Det här låter lite som science ficition, och det är det ju på sätt och vis. Men ändå är det en alldeles vanlig roman, som jag först skrev. Det är nog därför jag gillar den, trots att jag inte egentligen gillar sci fi.
Vi möter Tom som i nuet jobbar som historielärare i London. Men vi får också följa honom i 1500-talet, 1600-talet osv. Han spelar luta, strider i spanska inbördeskriget, och träffar Shakespeare såväl som Scott Fitzgerald.
De här långsamt åldrande personerna kallar sig själv för albatrosser, eller albor. Och det är inte alltid lätt att vara alba. Andra människor blir förstås misstänksamma när du aldrig verkar åldras. Hur känns det när ens barn blir äldre än en själv, kroppsligt sett? Och bör man alls förälska sig om man är en alba? Under andra världskriget vill nazisterna göra experiment på albor, för deras hemlighet har sipprat ut till ett fåtal personer. Det gör världen farlig för dem, på ett sätt.
Det här är en tankeväckande, intressant och speciell bok. Jag var först tveksam, men är väldigt glad att jag läste den.
