Tillbaka i Hagfors med Ninni Schulman
När alla klockor stannat är Ninni Schulmans sjätte deckare i Hagforsserien. Däremellan har hon också skrivit den fristående boken Bara du. Den var jag ganska kluven till, tyckte väl inte så mycket om den, så jag är glad att vara tillbaka i Hagfors.
Ninni Schulmans deckare lägger sig i mellanskiktet bland svenska deckare, tycker jag. Gansla trevliga, hyggliga intriger, ch jag följer gärna huvudpersonernas privatliv. Sedan at böckerna inte är i klass med till exempel Åsa Larssons eller Ingrid Hedströms, det är ju inte så mycket att säga om.
Årets bygdespel ska premiär på Ekshärads hembygdsgård (varpå jag genast minns den skolresa min klass gjorde till Ekshärad när vi gick i sexan). En av skådespelarna, en ung flicka, försvinner. Strax efteråt hittas en ung man, också involverad i bygdespelet, skjuten.
Poliserna Christer Berglund och Petra Wilander är först inne på att det hela har med bygdespelet att göra, och förhör personer som är involverade. Men så enkelt ska det förstås inte visa sig vara.
Journalisten Magdalena Hansson är förstås med här också, men mår genomgående väldigt dåligt boken igenom, då hon drabbats av en depression som ingen riktigt tar på allvar. Men på slutet av boken blir hon indragen i den dramatiska upplösningen, som visar sig beröra hennes närmaste.
Den här boken håller väl en jämn klass med de flesta övriga Hagforsdeckare, och jag läser den med behållning. Mördarens motiv visar sig vara oerhört vidrigt, men det är en fråga som behöver diskuteras, så det är helt okej att Schulman skriver om det.
