Ingen vidare pusseldeckarstart för Ahndorils
Makarna Alexander och Alexandra Ahndoril är ju mer kända som Lars Kepler, och skriver då deckare med högt tempo, riktiga bladvändare. Visst kan jag ibland ha en del invändingar mot handlingen i de böckerna, men i stort tycker jag om dem. Lite verklighetsflykt, sådär.
Under namnet Alex Ahndoril har nu paret givit sig på att skriva pusseldeckare. Första alstret heter Jag kommer att hitta nyckeln, och presenterar Julia Stark, som driver en detektivbyrå, och hennes exman, polisen Sidney. Julia får uppdraget av Per Günter Mott, en välbärgad affärsman, att undersöka vad som hänt. Han har hittat ett foto på en bunde blodig människa i sin mobil, men har inget minne av hur fotot hamnat där. Är han själv skyldig?
Julia lockar med sig Sidney till familjen gods i norra Sverige, där de också möter andra medlemmar av familjen. I sann pusseldeckaranda undersöker de saken, intervjuar de olika personerna, och utesluter en efter en, tills de avslöjar vem som är skyldig vid en samling med familjen. Lite som Agatha Christie och Maria Lang jobbar. Och dem gillar jag ju, så jag hade förvantningar på den här boken.
Men tyvärr. Det här fångar inte mig. Jag tycker att plotten är ointressant och ganska rörig. Jag tror Ahndorils ska hålla sig till det höga tempot i Keplerdeckarna - det gör de mycket bättre! Ska jag läsa en pusseldeckare finns det många bättre förslag, kanske rentav att plocka fram en gammal Lang eller Christie?
Andra boken i den här serien har kommit. Den heter Jag blundar och ber. Men jag tror jag hoppar över den. Det är inte som att jag inte har några böcker till på min att läsa-lista...
