karinboktok.blogg.se

I Gunilla Linn Perssons Hemåt över isen möter vi Ellinor och Herrman, båda plus femtio. De var ett par i ungdomen. Sedan reste Herrman, som är fågelmålare, till Labrador i Kanada. Ellinor blev kvar på ön Hustrun i yttersta skärgården tillsammans med sin pappa. Varken hennes mamma eller lillebror finns längre kvar.

 

Herrman kommer till Hustrun för att sälja sitt arv, lurad att tro att Ellinor lämnat ön för länge sedan, men det är hon som kör sjötaxin han beställt. Försiktigt, trevande, närmar de sig varandra igen. Ellinors surmulne far Algot gillar det lika lite som han gjorde då, för närmare 40 år sedan, och han försöker sätta käppar i hjulet. Ellinor är van att passa upp på sin åldrige och handikappade pappa, men kanske vågar hon till sist göra uppror? Herrman ser omedelbart den unga Ellinor i den nu medelålders Ellinor, och uppvaktar henne försiktigt och stillsamt.

 

Parallellt med historien om Ellinor och Herrman får vi läsa om sju ungdomar som en vinternatt 1914 skulle ta sig hem till Hustrun från den närliggande ön Tasslan. De skulle gå via en rösad led på isen, hemåt över isen. Vi får i korta avsnitt följa de sju ungdomarna och deras alltmer desperata kamp för att hitta hem till Hustrun. Samtidigt väntar deras familjer oroligt på hemön.

 

Gunilla Linn Persson, som tillsammans med Lars Bill Lundholm, skrev manus till tv-serien Skärgårdsdoktorn, kan sin skärgård. Jag har själv tillbringat de flesta av mina somrar åtminstone delvis i Roslagens skärgård, om än inte så långt ut till havs. Men det doftar ändå av mitt Roslagen i den här boken, som inte är något storslaget drama, ingen spännande thriller, inget dramatiskt skeende. Men ändå, man lär verkligen känna Ellinor och Herrman, och vill så gärna att det ska gå dem väl. Och det tror jag att det gör, till sist! Det här är en bok att liksom sjunka in i, och njuta av.