Intelligent och mysig feelgood
Det lilla bageriet på strandpromenaden - låter inte det som en mysig titel? Jag föll i alla fall för den, trots att det kanske låter lite barnsligt. Men den här feelgood-boken, för det får man nog kalla den, är faktiskt riktigt intelligent och ganska mysig. Inte fullt så förutsägbar som vissa böcker i genren. Jag gillar i och för sig feelgood för det mesta, men det finns förstås kvalitetsskillnader här också, och den här boken ligger helt klart på den övre skalan.
Polly står plötsligt utan såväl jobb som bostad och pojkvän - på grund av lågkonjunkturen får deras grafiska firma inga uppdrag, de har inte råd att behålla lägenheten, och Chris, ja, han vill flytta hem till mamma. Polly tar vad hon får tag på - en ruffig lägenhet ovanpå ett nedlagt bageri i ett litet fiskeläge, som tidvis blir helt avstängt på grund av tidvattnet.
Polly undrar först vad hon gör där, men givetvis finner hon sig snart tillrätta, och blir bekant med den trumpna innehaverskan av ortens bageri - vars bröd alla invånare avskyr. Polly börjar baka i smyg, och mer eller mindre langar sitt bröd, för att inte mrs Manse ska få veta något. Men hon får såklart reda på det. Polly blir också bekant med ett gäng fiskare, och börjar finna att hon trivs i Mount Polbearne. Men så sker en katastrof, och den ende som kan trösta henne flyr fältet.
Slutet är givetvis ganska förutsägbart, som det ska vara i sådan här litteratur. Däremot det som händer dessemellan är inte lika givet.
Den charmigaste personligheten i hela boken är förresten en lunnefågelunge som brutit vingen, och som Polly tar sig an. Neil, som hon döper den till, ska släppas ut bland andra lunnefåglar när han blir frisk. Men det tycker inte Neil...
Jag kan absolut rekommendera den här boken som en mysig avkopplingsbok.
