Bok om det lilla i det stora
Jag har inte läst något av Kjell Johansson förut, men jag vet att han fått beröm för sin De utsatta-trilogi. Men Familjen blev jag sugen på att läsa, och det gjorde jag rätt i, kan jag konstatera så här efteråt.
Familjen handlar om Vera och Ellen som möts som arbetskamrater på en korvfabrik på Söder. Det är i slutet av 1930-talet. De gifter sig så småningom, och Vera får dottern Sasja, och Ellen får sönerna Sigvard och Folke. Det blir snart skilsmässa i båda familjerna, och de tre barnen växer upp mer eller mindre som syskon. De och deras mödrar bildar Familjen. Sigvard är jagberättaren, och honom får vi följa ända in i nutid. Vi får alltså läsa om större delen av 1900-talet, och de skeenden som inträffade. Det är mycket kärlek och vänskap i den här boken, men också osämja och till och med hat.
Den här boken berättar om det lilla, med det stora som händer i Sverige och Europa som fond. Jag gillar den. Man kommer människorna nära, lär känna dem på djupet. Jag gillar också att personerna inte är endimensionella antingen onda eller goda. Precis som människor i verkligheten är de förstås både och.
Det är inga jättedramatiska åthävor i den här boken, men jag tror det är en bok jag kommer att minas ett bra tag. Den har något speciellt.
