Bågstam tillbaka med uppföljare
Så kom den då, uppföljaren till Anna Bågstams Ögonvittnet från förra året. Det var en så tydlig cliffhanger där så jag tänkte att det måste komma en fortsättning. Och årets bok heter Skuggspelet.
Bågstams hjältinna Harriet Vesterberg är sympatisk, tycker jag. Hon jobbar som civil utrredare på poliseni Landskrona, och har tillfälligt (?) flyttat hem till sin åldrige pappa i Lerviken en liten bit från Landskrona. Jag gillar Harriet för att hon är så vanlig, det har jag nog sagt förr. Hon tjuvröker, äter godis fast hon inte borde, och får sällan till det här med kläderna, utan ser lite lagom schavig ut emellanåt. Och skulle hon klä upp sig, ja då hamnar hon i ett uppdrag som innebär att ta sig fram i lera och skogsterräng...
Förra boken lsutade med att Harriet fick ett telefonsamtal från sin bästa vän Lisa, där det verkade som om Lisa blivit kidnappad. Harriet har inte riktigt befogenhet att undersöka detta, men det gäller ju hennes bästa vän.
Så flyter en kropp i and i Lerviken, och snart ännu en. Samtidigt förbereder sig polisen i Landskrona för ett stort EU-toppmöte med massor av ministrar och livvakter. Det ska äga rum på Rasmusholm, inte långt från Landskrona. När Harriet och hennes kollegor inser att toppmötet är mål för någon form av attack har de inte mycket tid på sig, och det blir ganska mycket action på slutet.
Precis som den förra boken gillar jag den här. Den är kanske inte den bästa deckare jag läst, men den är småtrevlig, och lite kul är det att man känner igen sig i de skånska miljöerna.
