Första Christie-boken med originalslutet inkluderat
Jag är ju en deckarnörd av rang, och min alldeles speciella husgud i den genren är Agatha Christie, Queen of Crime. Jag har i princip allt hon skrivit, och dessutom en hel del böcker om henne, hennes filmer, pjäser, detektiver etc.
Nu har jag skaffat hennes allra första bok, En dos stryknin. Jag hade den redan på engelska, med titeln The Mysterious Affair at Styles. Men det som lockade mig med den här nyupplagan är att det är precis 100 år sedan titeln gavs ut första gången, och att man i denna översättning inkluderat originalslutet, det som Christie blev tillsagd att ändra för att förlaget skulle vilja ge ut boken. Det slutet har jag inte sett förut, förstås, och det gjorde mig nyfiken.
Det här är alltså den bok där vi för första gången får möta Hercule Poirot och hans vapendragare Arthur Hastings. Visst märks det att det är 100 år sedan den kom ut om man tittar på tidsmarkörer. Men plotten håller fortfarande.
När det gäller originalslutet kan jag bara hålla med förlaget The Bodley Head. Ursprungsslutet känns för stressat, och med alltför mycket inklämt i det sista kapitlet. Förlaget fick henne att dela upp avslutningen på två kapitel, och det var i mitt tycke ett klokt råd!
