karinboktok.blogg.se

Efter att tidigare ha läst deckarna Blommor över helvetet och Den sovande nymfen av italienska Ilaria Tuti var jag förväntansfull inför den tredje delen, Askans dotter. Jag konstaterade när det gällde de två första böckerna att man måste läsa dem med viss eftertanke, och att det finns många bottnar i dem. Det gäller i kanske än högre grad för Askans dotter.

 

Vi återser kommissarie Teresa Battaglia, som nu inser att hon snart inte kan arbeta som polis länge - hennes alzheimerdemens är så pass långt framskriden att hon glömmer saker. Men när en utredning med skuggor i det förflutna dyker upp har hon inget val; hon måste bli inblandad. Det handlar om en seriemördare.

 

Vi får veta mycket mer om Teresas bakgrund, och vad som hänt henne som ung. Det är utredningen om seriemördaren hon var involverad i då, som nu på ett mycket påtagligt sätt gör sig påmind i nutid.

 

Jag tycker om den här boken också, men som sagt ovan är det kanske den bok av de tre som kräver mest av läsaren. Och man behöver, tycker jag, ha läst de två tidigare böckerna i serien för att riktigt förstå introgen i den här boken.

 

Och det är ganska tydligt att det här är en avslutande del. Jag skulle bli mycket förvånad om författaren skriver en bok till i den här serien. Det har hon med det här slutet nästan gjort omöjligt.