Debutdeckare i Bodenmiljö riktigt bra
Befriaren är Tina N Martins debutdeckare, och jag tycker den håller hög klass. Den är spännande, och jag får ett flyt i läsningen, och har svårt att lägga ifrån mig boken. Det brukar vara ett gott betyg.
Vi befinner oss i Boden. Vidar Vendel hittar sin fru Eva Vendel död, hängande i en takkrok. Varför ville någon mörda henne? Och snart kidnappas en femåring med diabetes från förskolan. Vem ville lilla Ellen så illa?
Boken går också bakåt i tiden, från 1975 och med några års hopp sedan framåt. Då handlar det om en kvinna och hennes två barn som får en fristad på Paradisgården, en frireligiös församling. Till att börja med är allt bra, de har ju sluppit ifrån den misshandlande pappan. Men hur bra mår man egentligen i den slutna församlingen?
Jag gillar poliskollektivet i den här boken. De känns trovärdiga och inte alltför schablonartade. Poliserna som ska utreda mordet på Eva Vendel och Ellens försvinnande är Idun Lind och Calle Brandt. Det är bråttom, eftersom Ellen har diabetes, och man inte vet hur länge hennes insulinpump räcker.
Jag tycker det här är bra, som sagt. Spännande, välskrivet, inte superoriginellt och upplösningen anar man ett bra tag före slutet, men det gör inget, tycker jag.