Fin och sorglig julfeelgood
Jag behöver en feelgood emellanåt, och just till jul brukar det komma ut många julfeelgood, av varierande kvalitet. Nu har jag läst Alltid i december av Emily Stone, och den ligger nog på den övre halvan kvalitetsmässigt, om än kanske inte allra högst.
Josie Morgan förlorade båda sina föräldrar i en olycka när hon var barn, och hon har vuxit upp hos sina farföräldrar. Varje jul skriver hon ett brev till sina föräldrar där hon talar om hur mycket hon saknar dem. Den här julen, på väg till brevlådan, krockar hon med Max Carter, arkitekt. Det blir början på en kärlekshistoria, som dock avslutas abrupt när Max bara går upp i rök, utan förklaring. Under året som kommer stöter de ihop på olika ställen. I New York. I Skottland. I London.
När nästa jul närmar sig är frågan, ska det bli de två i alla fall? Om inte, vad är det som hindrar max från att brätta sanningen om sitt liv för Josie?
Det här är en fin men ganska sorglig feelgood, och jag tycker som sagt om den. Det är en varm känsla i den.
