Inte Gardells bästa bok
Jag brukar gilla Jonas Gardells böcker. Men hans senaste, Fjollornas fest, imponerar inte på mig.
1971 flyttade Club Etoile, dit homosexuella tydligen brukade gå till Piperska muren (jag bodde visserligen i Stockholm, men var 10 år då, så jag hade inte en aning). Delar av den här boken handlar om den stora invigningsfesten där, och den biten tycker jag faktiskt inte är särskilt intressant.
Delar av boken handlar om pojken Mikael, som alltid känt sig annorlunda. Hans mamma försöker varna honom för främmande farbröder, och behållningen av boken är väl när mamman beskriver hur enfrämmande farbror skulle närma sig Mikael, t ex att han skulle be honom kissa i farborns hatt. Mikael förstår ingenting, och mamman vågar förstås inte tala klarspråk.
Så småningom inser Mikael att han är bög, och mycket riktigt blir han uppsökt av en farbror, eller flera. De delar av boken som handlar om Mikael och hans uppväxt och insikter tycker jag betydligt mer om, men det här är definitivt inte Gardells bästa bok.
