Nathalie Svensson och Johan Axberg letar efter försvunnet barn
Jonas Moströms deckare om Johan Axberg och Nathalie Svensson slukar jag alltid fort. De är lättlästa, det bara flyter på, och kapitlen är så korta att man hela tiden bara vill läsa mer och mer. Nu har jag läst Rovdjur, och här tog det faktiskt ganska lång tid innan jag lyckades lista ut plotten.
Annie går med sin lille son William till Svanparken i Uppsala där de ska träffa de andra mammorna och barnen i mammagruppen. Hon sätter William i gungan och ger fart. Plötsligt hör hon någon bakom sig. Det bränner till mellan skuldrorna, hon faller till marken, och personen bakom henne tar William och försvinner. När Annie kommer upp på fötter är de försvunna.
Nathalie och Johan har ju fått sonen Noah, och Nathalie är med i samma mammagrupp som Annie. Hon blir engagerad i försvinnandet, och trots att hon är mammaledig med Noah kan hon inte låta bli att hjälpa till. Det är oproffsigt, det vet hon, men vad kan hon göra?
Sonen Noah är född med Downs syndrom och har allvarlig diabetes, och samtidigt som Nathalie vill vara den bästa mamman åt honom kan hon inte låta bli att stötta kollegorna i Nationella gärningsmannaprofilgruppen, där okså Johan ingår. Nathalie försöker också stötta den chockade Annie, men så småningom undrar hon om hon skulle gjort det, och hon får också egna bekymmer.
Det här är en typisk Jonas Moström-deckare, och jag brukar gilla dem. Det här är inget undantag.
