Stormberget avslutar suverän trilogi
Stormberget är tredje delen i Liza Marklunds Norrbottenstrilogi, där de tidigare böckerna heter Polcirkeln och Kallmyren. Och jag gillar verkligen de här böckerna; de är kanske de bästa Marklund har skrivit. Och jag tänkte skriva deckartrilogi, och visst är det deckare. Men den här tredje delen är också något annat. En slags släktkrönika, samtidigt som det förstås är spännande. Och den knyter verkligen ihop vad som hänt i de tidigare böckerna.
Boken börjar med att man hittar en kropp som flyter upp ur Kallmyren. De flesta tror att det är Wiking Stormbergs drunknade hustru Helena. Wiking vet att det inte kan vara så, men han kan inte berätta det. Men liket i myren visar sig vara en man, som dessutom pålats fast vid botten på myren.
Wiking börjar undersöka saken, men han kunde aldrig ana vad som skulle avslöjas. Det rör definitivt honom själv.
Som sagt, den här trilogin är nog det bästa Liza Marklund skrivit, och jag tycker den är otroligt stark. Vill man läsa bör man dock läsa delarna i rätt ordning. Eller, inte bara bör, utan ska. Annars blir det jättetokigt.
