Mycket om Maria Lang
Jag är ju deckarnörd, och min absoluta passion är ju Agatha Christie. Jag är en riktig Christienörd. Men jag äger också de flesta av Maria Langs vuxendeckare, möjligen med undantag för någon av de sista gon skrev, som faktiskt inte alls var bra.
Nu har jag läst boken Ett dubbelt liv - Dagmar Lange alias Maria Lang. Den är skriven av Margaretha Fahlgren, som är professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Jag gillar den här boken, och tycker det är underhållande att läsa den, men man får nog ha läst de allra flesta Langdeckare och ha dem i hyfsat bra minne för att få ut det mesta av den här boken. Då är det mycket igenkänning när man läser. Och mycket namedropping. Det är lite kul att läsa om hur vissa av hennes vänner faktiskt figurerar i böckerna. Väldigt många av böckerna diskuteras, men man får inte vara rädd förspoilers, för ofta avslöjar författaren vem som är mördaren.
Det har ju spekulerats mycket kring om Lang var lesbisk, eftersom hon skrivit en avhandling om en person som sannolikt var homosexuell, och hennes första deckare har det lite som tema, att en person som är lesbisk inte kan visa fritt vem hon är. Man ska tänka på att den deckaren kom ut 1949. Författaren spekulerar mycket kring detta, och det är helt okej, för det har liksom aldrig kommit fram vad sanningen var. Och Dagmar Lange/Maria Lang var nog ingen odelat lätt person att känna. Hon var ganska dikatorisk och ville ha saker på sitt vis.
Det som stör mig lite är att många saker diskuteras både två och tre gånger i boken. Man kommer till ett stycke och tänker att "det här skrev du ju om för ett antal sidor sedan". Och det händer flera gånger. Det blir lite tjatigt. Men annars var det jättekul att läsa den här boken, och mycket känns som sagt bekant.
