Otroligt stark skildring från andra världskriget
Den sista livbåten av Hazel Gaynor handlar som många andra böcker om andra världskriget, men det här måste vara en av de starkaste av dem allihop! Man blir verkligen berörd av den.
Många brittiska barn evakueras med båt till länder som Australien, Kanada, Sydafrika och Nya Zeeland. Lily bor i London och är änka. Hon tvekar länge om vad som är bäst, behålla barnen hos sig eller skicka iväg dem till en tryggare plats. Till sist beslutar hon sig för att skicka iväg 10-åriga Georgina och 7-åriga Arthur, och de får plats på en båt till Kanada. Med på båten är också Alice, som deltar som volontär för att följa barnen som eskort.
Alla ombord på båten är förväntansfulla inför det nya även om de också sörjer över att lämna sina föräldrar. Men så händer det som inte får hända - fartyget de åker med torpederas av en ubåt. Bara en livbåt klarar sig, och där finns 29 vuxna och 6 barn. De tror att de snart ska bli räddade, men vartefter tiden går, förstår de att det kanske inte är så. De försöker sysselsätta sig själva och barnen, de delar på nödmaten som finns ombord, de är bäde törstiga och uppgivna. Kanske kommer de aldrig att komma hem igen?
Lily som får besked att Georgina räddats, men att Arthur saknas och förmodligen omkommit. Men hon vägrar att nöja sig med det beskedet, och när hon forskar i saken inser hon att det saknas en livbåt som man inte hittat. Hon försöker få myndigheterna att leta efter den...
Det här är gripande, spännande och välskrivet, och det blir inte sämre när man får veta att det hela bygger på verkliga händelser. Det här är en bok jag verkligen rekommenderar!
