Spännande upplägg, fin miljö men slutet förstör allt
Jag hade hört mycket gott om Daisy Darker av Alice Feeney. Bland annat att det var som en modern Agatha Christie. Eftersom Christie är min husgud i deckarvärlden blev jag förstås nyfiken. Och ja, det var spännande hela tiden, det var välskrivet, det var en härlig miljö för en deckare. Och sen kom slutet...
Hela familjen Darker samlas för att fira farmors 80-årsdag på Seaglass, ett viktorianskt stenhus på en egen ö i Cornwall. När tidvattnet stigit kommer man inte därifrån. Låter som ett perfekt upplägg för en deckare.
Familjen består förutom farmor av systrarna Rose, Lily och Daisy, deras föräldrar samt systerdottern Trixie. Alla har de sina hemligheter. Och när en av familjemedlemmarna hittas död blir stämningen spänd. Och snart dör ytterligare en person...
Ja, det här verkar ju så bra. Men när man kommer till upplösningen, då blir i alla fall jag grymt besviken. Så här får man inte göra i min värld. Trist, när det verkade så lovande, och sen spricker alltihop i slutet. Tyvärr blir det då inget bra betyg från mig.
