Välskrivet men spretigt och jag hänger inte med riktigt
Christoffer Carlssons Hallandssvit har fått otroligt mycket beröm. Jag har lite svårt att förstå varför. Jo, han skriver väldigt väl, bra språkligt osv. Men själva deckarplotten har jag lite svårt att hänga med i. De två första böckerna, Järtecken och Brinn mig en sol, var jag lite undrande inför. Sedan gillade jag trean, Levande och döda, bättre. Och nu har jag läst fjärde delen, En liten droppe blod. Och nu är jag fundersam igen. Carlssson är utan tvekan en driven författare, men är det bara jag som tycker att handlingen är svår att hänga med i?
Det händer väldigt mycket i den här boken, i olika tidsplan, och det dröjer rätt länge innan jag kopplar ihop de olika avsnitten med varandra. Det är en död författare i nutid, en annan författare i dåtid, denna författares studietid i Uppsala, det är spioneri, det är kärnvapenplaner, och ja, det är helt enkelt för spretigt för att jag riktigt ska hänga med. Synd, för skriver bra gör Christoffer Carlsson definitivt. Kanske borde jag gett boken mer tid, och verkligen försökt komma in mer i handlingen. Men, tja, nu får det vara så här.
