karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Snygga noveller till 125-årsjubileet

Publicerad 2015-09-23 19:21:00 i

Att Agatha Christie skulle ha blivit 125 år i år (om hon nu levt så extremt länge...) har jag påpekat förut. Nu, lagom till jubileet, har Novellix givit ut fyra av hennes noveller i nyöversättning och med nydesignade omslag. Jag tror jag har alla fyra förut, men då på engelska. Jag tror knappt de varit översatta förut. I alla fall inte alla fyra.
 
Jag gillar dem; det är ju Christie. Men det kan ju aldrig bli lika komplett med en novell som med en roman. Man hinner inte lära känna karaktärerna, Christie hinner inte utveckla några vidare ledtrådar att bli lurad av, osv.
 
De här fyra heter Den blå pelargonen (med Miss Marple), Ett vattentätt alibi (med Tommy och Tuppence), Diomedes hästar (med Hercule Poirot) samt Döden i floden (med Miss Marple). Det är inte så mycket att säga om dem. Det hinner som sagt inte hända så mycket i en novell. Men man får ändå säga att det är skickligt att lyckas skriva en deckarnovell på 30-40 sidor i formatet A6. Så all heder åt Dame Agatha, men jag föredrar hennes romaner!
 

Liten besvikelse - eller förresten ganska stor

Publicerad 2015-09-23 19:10:00 i

Ända sedan jag för många år sedan läste Allt för min syster av Jodi Picoult har jag gillat henne. Och har ni sett filmen med samma namn, ska ni veta att boken är ofantligt mycket bättre! Sedan dess har jag köpt och läst åtskilliga Picoult, både på engelska och svenska, eftersom hon tyvärr inte översätts så mycket. Min nu 21-åriga dotter har också gillat Picoult skarpt i flera år; ja, jag skulle nog säga att det är hennes favoritförfattare.
 
Jag gillar Picoult därför att hon skriver om angelägna men vitt skiftande saker, och alltid har någon form av dilemma i sin böcker. Det handlar om ett dött barn hos Amish-sekten, en skolskjutning, en kille med en bokstavsdiagnos, ett hjärtbyte och mycket mycket annat. Det brukar som sagt vara någon form av personligt dilemma inblandat. Din dotter behöver ett nytt hjärta. Den enda kandidaten är den som dödade hennes far. Hur ställer du dig till det?
 
Till julklapp förra året fick dottern Leaving time av Jodi Picoult, och nu snodde jag åt mig den. Det är en hyfsat tjock bok; 400 sidor. Picoult skriver på en engelska som är rätt lätt att förstå, men 400 sidor på engelska tar ändå ett tag. Särskilt om det inte riktigt finns det där flytet i boken. Och det tyckte jag nog inte att det gjorde i den här boken.
 
Det handlar om elefanter, och ibland blir det lite för vetenskapligt om elefanter och deras vanor och ovanor. Sedan är det såklart ett drama inblandat också. Trettonåriga Jennas mamma försvann när hon bara var tre. Jenna är övertygad om att hon lever, och bestämmer sig för att finna mamman. Hon anlitar en avhoppad polisman och ett medium som gjort fiasko i TV. Tillsammans inleder dessa tre en jakt på Alice Metcalf, Jennas mamma. Invävt i berättelsen är stycken från förr, om när Jennas föräldrar träffades, blev kära och fick henne. Dessutom stycken om hur de drev en slags fristad för elefanter som haft det tufft.
 
Det blir som sagt lite väl mycket elefanter, men det som verkligen gjorde mig besviken var slutet. Men hallå, Jodi Picoult, det där var väl lite too much!
 
Ska du läsa Picoult (och det tycker jag visst att du ska), välj en annan, till exempel Plain Truth (Amish-boken) eller Allt för min syster (som handlar om det här med att skaffa ett reservdelssyskon när man har ett sjukt barn).
 
 

Queen of Crime 125 år

Publicerad 2015-09-16 20:38:00 i

Ja, igår var det precis 125 år sedan Agatha Christie föddes. De som känner mig vet att jag är en riktig Christie-nörd. Jag har alla hennes 80 romaner, de flesta av hennes noveller, och massor av böcker om och kring hennes författarskap. Och ja, jag kan nog rätt mycket om henne också. Så igår, på högtidsdagen, hade jag lovat att hålla ett föredrag på vårt lokala bibliotek om Deckardrottningen nummer 1.
 
Jag hade lagt ner rätt mycket jobb på föredraget, och kände mig nöjd inför kvällen, men man vet ju aldrig hur sådant här funkar. Den första glada överraskningen var att det kom många - i alla fall i mitt tycke. 20-25 personer hade kommit när jag satte igång, och det är fler än etablerade författare som Olle Lönnaeus och Set Mattsson drog när de var på biblioteket. Nu smickrar jag mig inte med att det var jag som var publikdragaren, utan det var förstås Dame Agatha. Men ändå.
 
Sedan tyckte jag att min idé - att ha 25 lösryckta ord, meningar och fraser uppskrivna på en powerpoint, som jag tog upp en i taget - fungerade över förväntan. Rubriken på föreläsningen var Känt och okänt om Agatha Christie, och att döma av reaktionerna var det mer som var okänt än känt för publiken, och det tyckte jag nog var okej.Publiken var med bra, skrattade och ställde frågor, så jag var helt klart nöjd efteråt.
 
I morse när jag kom till jobbet var jag nyfiken på vad jobbarkompisen Lena, som varit där under kvällen, tyckt om alltihop. Och nu får jag nästan rodna, för hennes första ord till mig var Succe! Hon hade så många lovord att jag som sagt nästan blev generad, men samtidigt blev jag förstås jätteglad över hennes beröm. Nu har jag faktiskt börjat fundera på om jag inte skulle marknadsföra mig till andra bibliotek? Det mesta av jobbet är ju gjort, och kanske finns det fler därute som skulle gilla en Christiekväll? Väl värt att fundera på. Tack för uppmuntran och idén, Lena (som jag vet läser den här bloggen regelbundet)!
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela