karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Vacker bok som bör läsas långamt

Publicerad 2016-02-28 14:27:00 i

Just nu har jag många böcker hemlånade från biblioteket, och vill gärna hinna med dem alla innan lånetiden går ut. Jag läser snabbt i vanliga fall också, men iblad kan jag anstränga mig och läsa långsant om det är en bok som kräver det. Det borde jag troligen gjort med Péter Gárdos Gryningsfeber, för det är en bok som nog hade tjänat på det. Men som sagt, jag har svårt för att läsa långsamt. So many books, so little time...
 
Gryningsfeber är en bok som, heter det på framsidan "inspireras av en sann historia och kärleksbrev". Det handlar om Péter Gárdos föräldrar Miklós och Lili. Båda är ungerska judar, båda har blivit frisläppta från andra världskrigets koncentrationsläger, och har hamnat i Sverige. Miklós får veta att han är döende i tuberkolos. Han bestämmer sig då för att sakffa sig en fru. Han tar reda på adresserna till alla ungerska kvinnor i rätt ålder som också kommit till Sverige, och han skriver ett brev till samtliga 117 kvinnor. Ur denna brevskörd sållas Lili fram, och man får följa deras brevväxling, varvat med deras historia. 
 
Det är vackert och stillsamt men ibland blir det lite svårt att hänga med i växlingen mellan brev och verklighet, särskilt som det inte är riktigt helt kronologiskt. Därför tror jag som sagt att boken skulle tjänat på att läsas långsamt. Men det är nu en gång inte jag...
 
Miklós överlevde mot alla odds, paret återvände till Ungern där de fick sonen Péter. Han kände inte till sina föräldrars historia innan han fick breven av sin mamma. Gárdos är regissör, och han kände omedelbart att han ville göra en film om sina föräldrars historia. Vad jag kan se när jag googlar kommer den att ha premiär senare i vår. Med rätt skådespelare och rätt handlag kan det nog bli en vacker film.
 

Borde kanske orka, men gör det inte

Publicerad 2016-02-24 17:37:00 i

Jag hörde en intervju med Thom Lundberg (eller om jag läste den?) om hans debutroman För vad sorg och smärta, och blev omedelbart sugen på att läsa denna skildring av en familj som tillhör resandefolket. Den verkade både spännande och intressant. Men jag har också läst någon recension där man klagade på att det var så mycket romani insprängt i svenskan. Och det är nog i snitt nästan ett ord per mening på romani. Visst, man förstår ganska snart att tji betyder inte, att bikkna betyder sälja, och att nukkoar antagligen betyder son eler kanske avkomma. Men ändå. Det blir lite jobbigt. Ingen ordlista finns med heller, och det är tydligen medvetet. Jag tror säkert att boken är bra. Men efter 80 sidor gav jag ändå upp.
 
Jag läser mycket och jag läser snabbt, och jag vil helt enkelt inte lägga så mycket energi på att för mig själv försöka förstå vad orden betyder. Hade det funnits en ordlista, eller om det inte hade varit så väldigt många ord på romani, hade jag nog försökt gå vidare, för boken intresserar mig. Men tyvärr. Jag släpper den. Kanske jag känner att jag har tid när jag blir pensionär ... Som om jag inte skulle ha fullt upp att läsa då också - who am I kidding?
 

Medelmåttig deckare i västgötamiljö

Publicerad 2016-02-21 17:45:00 i

Kvaliteten på svenska deckare skiftar verkligen. Vissa skriver verkligt bra, som Ingrid Hedström, Åsa Larsson, Henning Mankell, Carin Gerhardsen och Ann Rosman, för att nämna några. Andra är väl inte högsta kvalitet på, men kan läsas för spännings och avkopplings skull. Dessutom vill man gärna se hur det går för poliskollektiv man följt under ett antal böcker. Fånigt kanske, men så är det.
 
Nu har jag läst Fadersmord av Carina Bergfeldt som till vardags är journalist på Aftonbladet. Boken beskrivs som en psykologisk roman, men jag skulle nog kalla det en vanlig deckare. Boken utspelar sig i Skövde med omnejd, och förutom poliserna på Skövde polisstation lär vi känna några journalister på tidningen Västgöta-Nytt, framför allt Julia Almliden och Ing-Marie Andersson.
 
En småbarnsmamma som saknats en tid hittas död, och man tror först att hon begått självmord, men det visar sig att det inte stämmer. Polisen lyckas inget vidare med utredningen, och de två journalisterna upptäcker flera saker som polisen missat. Det känns lite osannolikt att polisen skulle vara så här slarvig.
 
Parallellt får vi läsa om en anonym person som planerar att döda den far som så länge plågat henne och hennes syskon. Där känns också stycket om när personen lyckas stjäla ett slags starkt morfin som används för att söva djur lite osannolikt. Det handlar om hur noga medicinerna bevakas, och sedan är det hur lätt som helst att nappa åt sig det.
 
Dessutom är boken tyvärr lite slarvigt korrekturläst. Det förekommer dålig grammatik, och till och med något stavfel. En mjölktetra har väl ändå vält, inte vällt?
 
Jag hade funderat på att läsa uppföljaren Fotografiet, och har till och med reserverat den på biblioteket, men jag tror jag hoppar över den. Det finns så många mycket bättre deckare. Det här gav inte så mycket mersmak.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela