Tredje delen om Dagmar och Holger är efterlängtad
Som jag har längtat efter sista delen i Malin Haawinds trilogi om Dagmar och Holger! I första delen, De kom från öar, träffas Dagmar och Holger. Det är 40-tal, och de bosätter sig i Dagmars hemort Slite på Gotland. I tvåan, Och havet gav igen, flyttar de till Holgers Skärhamn på västkusten, där de uppfostrar sina två barn under 50-talet. Och tredje delen som jag läst nu, In mot stenig strand, utspelar sig i Södertälje dit de flyttar, och nu är det 60-tal.
Dagmar tycker på många sätt att tillvaron i Södertälje är en dröm. Innetoalett, rinnande vatten i kranen, ett eget jobb, och Holger kommer hem varje helg, och ligger inte ute till sjöss veckor i sträck som han gjorde förr. Men hon får erfara att drömmar kan krossas.
Förutom att både titlarna och omslagen är väldigt vackra, är det här på något sätt också vackra berättelser från ett svunnet Sverige. Haawind berättar sina morföräldrars historia, något anpassad förstås, men det är de som inspirerat till Dagmar och Holger. Och man blir verkligen bekant med dem, och lever sig in i deras tillvaro. Man gläds med dem, sörjer med dem när katastrofen inträffar, och det känns svårt att släppa den här berättelsen när den är slut.
För alla över säg 40 är detta måste-läsning, men jag tror många fler kan uppskatta de här böckerna. Stämningen är alldeles speciell i dem.
