karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Andra boken om den märkliga polisen Leona

Publicerad 2017-03-29 18:31:14 i Allmänt,

Leona - alla medel tillåtna är andra boken i en planerad serie om polisen Leona Lindberg av Jenny Rogneby.Den första hette Leona - tärningen är kastad, och den läste jag för några år sedan. 
 
Jag är oerhört kluven till de här böckerna. Som spännings- eller kriminlaromaner är de egentligen riktigt bra. De är spännande och rätt välskrivna, och man läser gärna vidare för att få veta hur det går. Det som stör mig är huvudpersonen. Leona. Jag avslöjar inget som inte avslöjas direkt när man börjar läsa boken om jag berättar att Leona är en skicklig och uppskattad polis och brottsutredare, samtidigt som hon samarbetar med kriminella och begår brott i stor skala. Jag har lite svårt för poliser som är amoraliska på den här nivån. Visst, det förekommer säkert, men jag vill verkligen inte tro att Leona skulle kunna finnas i verkligheten. Hon bryter verkligen mot lagar, lurar folk och allmänt beter sig på ett vedervärdigt sätt.
 
Trots allt tyckte jag nog bättre om den här boken än om den första. Eller är det för att jag lärt känna Leona bättre? Jag ser att tredje boken om Leona kommer i höst, och jag tror ändå att jag kommer att läsa den, men helt säker är jag inte.
 

Annorlunda isländsk bekantskap

Publicerad 2017-03-29 18:15:00 i Allmänt,

Den sista kvinnan är skriven av isländska författaren Audur Ava Olafsdottir och det är en läsvärd bok.
 
Marias man Flóki lämnar henne på nyårsafton, sedan han meddelat henne att han är kär i en man - deras vän som också heter Flóki. Under tiden sover deras tvååriga tvillingar gott i sina sängar. Maria söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Perla är full av märkliga tankar och kommentarer, och Maria beter sig inte precis heller som man skulle förvänta sig. Jag säger bara hängmatta...
 
Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island – för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt. Den ena överraskningen efter den andra uppenbarar sig, alltmedan Maria fortfarande vill tro att maken ska komma tillbaka till henne och barnen, att det bara är en tillfällig galenskap.
 
Jag gillar den här boken. Den är olik det mesta andra jag läst. Den är absolut inte förutsägbar; ända in i det sista händer saker man inte förväntat sig. Samtidigt är det ett flyt i boken, och man läser vidare för att man verkligen vill veta vad som ska hända härnäst.
 
Vill du läsa något lite annorlunda om relationer och familjeliv kan jag rekommendera den här boken.
 

Litteraturbåten för tredje året och bättre än någonsin!

Publicerad 2017-03-26 21:42:00 i Allmänt,

Så är jag då hemma i Skåne igen efter att  för tredje året i rad ha upplevt tidningen Vi:s litteraturbåt tillsammans med äldsta kompisen Anna.
 
Litteraturbåten är alltså en Finlandsfärja knökfull med boknördar samt ett gäng författare som berättar om vedermödor och glädjeämnen med att vara författare, och ibland avslöjar en och annan hemlighet eller skojighet om sitt skrivande.
 
I år var det en del författare vi inte kände till så bra, och alltså inte hade så väldigt mycket förväntningar inför, men kanske just därför tyckte vi nog att det var det bästa året hittills. De två tidigare åren har båda innehållit någon författare som vi tyckte var en besvikelse, men det fanns egentligen ingen sådan med i år. Johannes Anyuru skriver visserligen bättre än han talar, var vi ganska eniga om, men något bottennapp var det inte. Lina Wolff, som ju fick Augustpriset förra året, känner jag litegrann, eftersom hon precis som jag bor i Hörby. Hon kom med på båten i sista stund, eftersom Elsie Johansson blivit sjuk. Tråkigt för Elsie, men Lina var definitivt en höjdare. Efter att ha hört henne är jag säker på att jag skulle älskat Linas farmor!
 
Bengt Ohlsson och Helena von Zweigbergk är både sambos och författare, och berättade underhållande om hur det fungerar. Fredrik Lindström är ju alltid kul att lyssna på, och en halvtimme med honom går fort. Anneli Jordahl var en ny bekantskap, som fick tidningen Vi:s litteraturpris förra året, och efter hennes föredrag blev jag sugen på att läsa henne, och det är ju ett gott betyg. Lasse Berg skulle vi ha fått lyssna på redan för två år sedan, men då fick han ställa in i sista stund av familjeskäl. Nu kom han i alla fall, och han är helt klart van att tala inför folk. Han var oväntat rolig, och jag ska definitivt ge mig på Kalahariböckerna.
 
Malin Persson Giolito berättade om sin senaste bok Störst av allt, som handlar om en skolskjutning i Djursholm. Jag har läst den boken, och tyckte om den, så det var också intressant. Sofi Oksanen till sist hade vi väl inte jättestora förväntningar på, eftersom ingen av oss tagit sig igenom hennes senaste bok, Norma. Men det blev en intressant diskussion om maffialiknande organisationer som handlar med såväl organ som människohår.
 
Sammanfattningsvis en toppenbra kryssning, och vi räknar med att åka nästa år också!
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela