Ruth Galloway i högform
De öde fälten är Elly Griffiths sjunde deckare i serien med rättsarkeologen Ruth Galloway och polisen Harry Nelson i huvudrollerna. Serien började med Flickan under jorden 2009, och sedan har det kommit en om året. Jag gillade böckerna ändå från början, och har faktiskt aldrig blivit besviken på Elly Griffiths. Trots att jag inte är så väldigt historieintresserad, tar jag till mig handlingen i de här böckerna. Griffiths varvar arkeologi med vardagsbekymmer och dagishämtningar på ett skickligt sätt.
Böckerna utspelar sig i Norfolk, och vartefter jag läser den här bokserien blir jag sugen på att utforska Norfolk, något jag aldrig varit förut. Det är väl ett betyg så gott som något. Ruth Galloway är dessutom en rätt skön antihjältinna som går sin egen väg, och jag tycker hon är sällsynt sympatisk, trots sin ibland lite kantiga och buttra framtoning.
Boken handlar om att man på en byggarbetsplats i Norfolk upptäcker ett flygplansvrak från andra världskriget. Och det sitter en man bakom spakarna. Ruth Galloway upptäcker dock snart att han inte kan ha suttit där särskilt länge. Hans kropp är bevarad på ett sätt den inte hade varit i den sortens jord. Mysteriet växer när liket via DNA identiferas som en man från trakten, som dock flyttade till USA, och sedan rapporterats saknad under kriget. Vad gör hans kropp där? Och hur är det egentligen med alla medlemmarna av den märkliga familjen Blackstock?
Det här är Elly Griffiths och Ruth Galloway i högform. Har du läst någon annan bok i den här serien och gillat den, läs denna också! Det är en av de bättre! Och har du inte läst Elly Griffiths förut men gillar välskrivna brittiska deckare, är det dags nu! Men läs då gärna böckerna i kronologisk ordning, eftersom det händer ganska mycket i personernas privatliv under åren.
