Beckett kan bättre!
Engelsmannen Simon Beckett har skrivit fyra böcker om rättsantropologen David Hunter; Dödens kemi, Skrivet i eld, Dödens viskningar och Från andra sidan graven. Jag tyckte väldigt mycket om allihopa, även om de var ganska otäcka. Men väldigt spännande och välskrivna. Därför blev jag glad när jag såg att Gården var på gång, och antog att jag skulle få återknyta bekantskapen med David Hunter. Men så var ju inte fallet.
Gården är en helt fristående berättelse, en psykologisk thriller, som Daily Express kallar den. Och visst är den välskriven, men inte i klass med David Hunter- böckerna. Inte alls. Så jag blev ganska besviken, och hoppas verkligen att Beckett återgår till David Hunter i nästa bok.
Gården handlar om engelske Sean, som kör planlöst på franska landsbygden, på flykt från något som vi inte vet vad det är. Han hamnar i en skog där han råkar trampa i en björnsax; en sådan där fälla som slår igen om foten på en. Han blir så småningom befriad av en ung kvinna, Mathilde, och hamnar på den gård där hon bor tillsammans med sin far Arnaud, systern Gretchen och sonen Michel. Han är illa skadad, men vartefter foten läker, ser han mer och mer av gården och de som bor där, och det vilar på något sätt en kuslig stämning över gården. Varför stannar han då kvar? Ja, parallellt med berättelsen om livet på gården i Frankrike får vi berättelsen om vad det var som hände, som fick Sean att fly. Och kanske är det så att han känner sig säkrare på gården än någon annanstans. Men helt säker är man ju inte där heller. Arnaud använder gärna sin bössa, och vad är det Gretchen är ute efter egentligen? Och varför vill ingen tala om Michels pappa?
Som sagt, boken är välskriven, och är väl egentligen inte så tokig. Men jag hade så höga förväntningat på den, eftersom jag hoppades på David Hunter. Därför blev den lite av en antiklimax. Jag läser gärna Beckett igen, men då vill jag träffa David Hunter igen!
