Brittisk feelgood som är lite rörig
Flytten till Cornwall är vad jag kan se Liz Fenwicks debutroman. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Alltså, Cornwall är skådeplatsen och det är ju mysigt, och omslaget och baksidestexten verkar utlova någon form av feelgood. Och det är det väl. Men jag vet inte riktigt... Jag tycker boken är lite rörig och hoppig. Det känns på något sätt som om ett kapitel här och där fattas, för handlingen hoppar plötsligt framåt en bra bit, och det känns som om man borde ha hängt med bättre.
Maddie ärver ett hus i Cornwall. Hon flyttar dit med sin tonåriga styvdotter Hannah, var spappa dött knappt ett år tidigare. Hannah är direkt fientlig mot Maddie; allt hon gör är fel. Hannahs mamma lämnade Hannah och hennes pappa när Hannah bara var tre år, aså visst förstår man att hennes situation nu inte är avundsvärd. Men att vara så fientlig - tja, jag vet inte.
Huset de flyttar till är jättestort och heter Trevenen. Både Maddie och Hannah hittar foton och papper i huset som verkar kunna berätta något om dess historia. Men även här känns det som om vi liksom inte får hela historien. Maddie hittar två män som hon trivs med; Gunnar och Mark. Vem ska hon välja? Kanske ingen alls, om hon skulle lyssna på Hannah, som dock själv hittar en kille i trakten.
Ja, alltså, boken är inte direkt dålig, men det känns lite som om jag läser ett ofärdigt manus. Skumt.
