Adjö till Leo Junker
Christoffer Carlsson har skrivit en serie böcker om polisen Leo Junker. Först Den osynlige mannen från Salem, sedan Den fallande detektiven, som trea kom Mästare, väktare, lögnare, vän, och nu har han skrivit den fjärde och avslutande delen, Den tunna blå linjen. Man kan väl säga att jag var lite tveksam från början, trots att böckerna prisades väldeliga av recensenterna. Men jag tycker att den här serien har vuxit för varje bok. Den förra, Mästare, väktare... tyckte jag riktigt mycket om, och nu med Den tunna blå linjen, gör Carlsson ett snyggt avslut.
Det är 2015, och en bomb har just exploderat i Paris. Ryktet går att en terrorist finns i Sverige, för att genomföra ett attentat här. Samtidigt får Leo Junker ett brev om det fem år gamla mordet på en prostituerad, Angelica Reyes. Han blir ombedd att undersöka mordet, och samtidigt får han åter kontakt med barndomsvännen John Grimberg, som varit försvunnen en lång tid. Det visar sig att mordet på Reyes har kopplingar till de båda vännernas uppväxt.
Den här boken är både spännande och bra, och jag tror det är klokt av Carlsson att avsluta här. Ibland blir det ju lite tomgång om man gör en deckarserie alltför lång (t ex Peter Robinson skriver ju lysande, men även hos honom finns det några dippar i den långa serien). Så Carlsson tar farväl av Leo Junker med falggan i topp, kan man säga.
