Helen Grace på gång igen
...får leken tåla är M J Arlidges fjärde deckare om kriminalkommissarie Helen Grace och hennes medarbetare. De tidigare heter Ole dole, Bro bro breja och Dansa min docka. Man ser ett tema i titlarna, men titlarna berättar i och för sig inte så mycket om handlingen.
Jag gillade de här böckerna från början. De är spännande, fartfyllda och med ett väldigt driv i. Efter tredje boken var jag dock lite tveksam eftersom jag tyckte att böckerna påminde lite för mycket om varandra i upplägget. Lite karbonkopia... Och visst, även dennna fjärde bok är litegrann uppbyggd på samma sätt, men jag tycker ändå att den har något som är nytt.
Det brinner. Det brinner på tre ställen samtidigt, och polisen och brandkåren har fullt upp. Natten efter brinner det på tre nya ställen. Människor dör. Vem är det som tänder på på alla ställen, och varför? Som vanligt brottas Helen Grace också med sina egna demoner, och med den besvärliga lokalreportern Emilia Garanta. Mycket är sig likt alltså.
M J Arlidges böcker är inga mästerverk, men de är spännande och i sin genre riktigt bra. En stunds avkoppling helt enkelt. Jag läser gärna vidare om Helen Grace.
