karinboktok.blogg.se

För ganska precis ett år sedan bloggade jag om fjärde boken i Millennieserien, den första av David Lagercrantz. Jag var imponerad av den. Min recension av den finns här: 

http://karinboktok.blogg.se/2015/september/mycket-battre-an-befarat.html

 

Nu läste jag om den boken, Det som inte dödar oss, när jag var en vecka uppe i Umeå. Dels för att jag hade slut på läsning, dels för att jag ville repetera den inför att nästa bok av Lagercrantz skulle komma. Och nu har jag alltså läst den också, Mannen som sökte sin skugga.

 

Här får vi, förstås, fortsätta följa Lisbeth Salander, Mikael Blomkvist, Erika Berger, Holger Palmgren och de andra.

 

I bokens början sitter Lisbeth salander i fängelse, därför att hon anses ha kidnappat och bortfört ett barn, den autistiske August Balder. har man läst förra boken vet man att Lisbeth tvärtemot räddade Augusts liv. Men Lisbeth har inte försvarat sig, utan lugnt funnit sig i en tids fängelsevistelse. På anstalten möter hon Benito Andersson, en tungt kriminell kvinna och självutnämnd ledare i fängelset. Hon trakasserar både Lisbeth, som hon har ett ont öga till, och den unga Faria Kazi, bangladeshiska som sitter i fängelset för sin inblandning i ett mord. Lisbeth som ju alltid försvarar de svaga tar förstås parti för Faria.

 

Samtidigt jobbar Mikael Blomkvist på en historia för tidningen MIllenniums räkning. Spåren leder till Leo Mannheimer, som är delägare i en fondkommissionärsfirma. Men det är något underligt med Leo. Miakel rotar vidare.

 

Det händer mycket i den här boken. Vi får veta mer om Lisbeths mamma och om hennes onda tvillingsyster Camilla. Vi får också veta mer om tvillingar i största allmänhet, vilket är intressant, tycker jag. Vad spegeltvillingar, till exempel.

 

Jag tycker nog att den här boken håller klassen från den förra och från Stieg Larssons tre inledande romaner. Maken tyckte inte lika mycket om den här, men jag gillade den. Vad tycker du?