karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

En tidig Jörn Lier Horst igen

Publicerad 2018-02-05 20:25:24 i Allmänt,

Den första deckaren av norrmannen Jörn Lier Horst på svenska var Jakthundarna som kom 2014 (den kom 2012 på norska) Sedan kom Grottmannen 2015 (2013), Vinterstängt också 2015 (2011), Blindgång 2016 (2015) och Nattmannen 2017 (2009). Och nu är det dags för Bottenskrap som kommer 2018, men kom på norska 2010. Det är alltså en salig blandning på nytt och gammalt, och Bottenskrap är alltså rätt gammal. Det gör inte jättemycket, det går att läsa dem så, men visst hade jag önskat att förlaget hade givit ut dem i rätt ordning. Det finns ju nästan alltid lite vid sidan om själva deckarintrigen, familjeliv och så. Och det blir ltie tokigt när man får det så här fram och tillbaka.
 
Med det sagt så är Bottenskrap inte Horsts bästa bok med polisen William Wisting och hans kollegor. Jag tycker nog bättre om de senare, de som kommit senare i Norge alltså. Ändå är det ingen dålig deckare. Jag gillar verkligen William Wisting. Han känns lite som en mindre frustrerad och nedgången Kurt Wallander.. Prfecis som Wallander har han en dotter han älskar mycket och som kommer och går i hans liv, och precis som Wallander resonerar han mycket fram och tillbaka kring sina fall.
 
I den lilla orten Stavern i Norge sköljs en vänsterfot upp på stranden. Den är avkapad och sitter i en sportsko. Inom kort dyker en till fot upp, och en till, och en till. Plötsligt står polisen med fyra vänsterfötter, och vet inte riktigt vad som händer. Det visar sig ha kopplingar bakåt i tiden.
 
Den här inledningen är annorlunda och intressant, men jag tappar intresset litegrann längre fram. Den här boken trollbinder mig inte ritkigt som Horsts böcker brukar göra. Men visst, jag kommer ändå att hålla utkik efter nästa William Wisting-bok.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela