Rått, blodigt men spännande
Chris Carters Nattjägaren är nog egentligen lite för rå och blodig för min del, och det är ingen spoiler, för det förstår man redan när man läser baksidestexten. Ändå var det något som lockade mig med den, och jag förnekar inte att den var spännande. Huvudperson är kriminalinspektör Robert Hunter, och detta är tydligen tredje romanen om honom. Kanske borde man läst de andra två först? Fast jag tror inte att det spelar så stor roll, och jag är inte ens säker på att jag kommer att läsa dem. Så viktigt känns det inte.
En kvinnokropp hittas på en slaktbänk i en slaktbutik. Hon är död. Kroppen verkar oskadd, men både hennes slida och hennes mun är hopsydda. Och när hon ska obduceras sker en obehaglig överraskning som ingen räknat med.
Robert Hunter är seriemördarexpert, och han får snart det här fallet på sitt bord, speciellt när en andra kvinna hittas, också hon hopsydd.
Det här är verkligen en ganska ruggig historia, men visst är den olidligt spännande emellanåt. Jag ångrar inte att jag läste den, men är alltså inte säker på att jag kommer att läsa fler böcker i serien. Lite väl våldsamt och otäckt för min del, tror jag.
