Mysig men förutsägbar feelgood som delvis utspelar sig på Irland
Att hitta hem av Caroline Twamley är en ganska mysig feelgood. Kanske mer förutsägbar än de flesta feelgood, vilket inte vill säga lite, eftersom de flesta feelgood är förutsägbara. Men det gör liksom inte så mycket, för man vet ju att feelgood nästan alltid har lyckliga slut, så det kan man ändå räkna ut.
Colleen blir gravid som 16-åring, och när barnets far försvinner och hennes familj inte alls ställer upp blir hon tvungen att föda på ett kloster, där de flesta nunnorna är både härda och grymma. Dessutom blir hon tvungen att adoptera bort barnet.
Sextio år senare är Inga nyskild, och nu ska hon äntligen åka på den där efterlängtade semestern till Irland, som hennes man aldrig ville göra. Och på Irland får hon nya bekantskaper, och i någon mån finner hon sig själv. Vältillbaka i Sverige råkar hon på Malin, som sörjer sin bortgångna mamma. När Malin hittar ett oväntat brev är Inga dn hon känner att hon kan anförtro sig till.
Givetvis hänger allt detta ihop, och det inser man ganska snart, så det är som sagt mycket förutsägbart, men det gör inget. Man blir ändå på något sätt glad över den här boken!
