Appelqvist blir bättre och bättre
Kristina Appelqvist debuterade 2009 med deckaren Den svarta löparen. Den utspelar sig i och kring Skövde, där Appelqvist också bor och jobbar. Det var den första av fyra böcker om universitetsrektor Emma Lundgren och kriminalkommissarie Filip Alexandersson. De följande heter Den som törstar, Liv i överflöd och De blå damerna. Jag har varit lite kluven till den här serien. Jag gillar ju pusseldeckare, och Appelqvist har av vissa jämförts med Agatha Christie och Maria Lang. Någon Christie tycker jag ju inte att hon är, och de bästa Langdeckarna når hon inte heller upp till. Jag tycker de här böckerna har känts lite tafatta, men jag har ändå uppskattat en ny svensk pusseldeckarserie.
I fjol kom så Appelqvist med boken Minns mig som en ängel. Den utspelar sig fortfarande på Västgöta Universitet, liksom de tidigare, men huvudpersonen heter nu Helena Waller och är forskare. Jag tyckte att Appelqvist höjde sig ett snäpp med den här boken, och med uppföljaren om Waller, Flickan framför muren, blir hon ännu lite bättre. Här får vi veta att Emma Lundgren är mammaledig med tvillingar, så kanske dyker hon upp igen i någon senare bok? Kan bli intressant att se hur Appelqvist får ihop Lundgren och Waller i så fall.
Flickan framför muren utspelar sig i Skövde men också i Berlin, och storpolitik och det forna Östtyskland dyker upp mitt i det småstadssömniga Skövde. En forkarkollega till Helena Waller hittas mördad under dramatiska omständigheter, och när Waller blir nyfiken och börjar undersöka saken visar sig kollegan inte alls vara edn hon trott. Jag tycker att Appelqvist lyckats riktigt bra med den här boken. Det är definitivt hennes bästa hittills i mitt tycke, och nu ser jag fram emot kommande böcker om Västgöta Universitet.
Någon recensent kallade Flickan framför muren för trivseldeckare, och det är väl en ganska bra etikett på Appleqvists böcker. Inte blodiga, inte väldsamma, fokus på mordgåtan och så gietvis lite spänning på slutet. Inte dumt alls en regnig aprillördag!
