Familjedrama med verklighetsbakgrund
Jag har läst ett par böcker förut av Birgitta Bergin, och de tyckte jag väl var sådär. Men Holländarn gillade jag betydligt bättre. Boken är en roman som är baserad på en sann historia, vilket ger den en extra dimension, tycker jag.
Karins relation till sin mamma har aldrig varit bra. När hennes pappa dör, och hon får veta att han inte var hennes biologiska pappa, faller allt samman för henne. Hon har en fin egen familj, Tomas och tonårsbarnen Caroline och Simon, de har det gott ställt och bor i Bryssel. Men tankarna på hennes riktiga far lämnar henne inte, och hon gömmer sig undan omvärlden, och börjar gå i terapi för att reda upp sina tankar och känslor.
Det är mycket familjehemligheter, kärlek, svek och drama i den här boken. Jag gillar att den inte är så förutsägbar och sentimental som den kanske hade varit, om den inte byggt på en verklig historia. Nu kan man ju inte frisera till det och göra ett sockersött slut. Eller, det kanske man kan, men det har författaren valt att inte göra. Tack för det!
