Liza Marklund kommer igen och gör det riktigt bra
Liza Marklund var ju en av pionjärerna när det handlar om unga (på den tiden) kvinnliga svenska deckarförfattare, och jag har läst alla hennes böcker om Annika Bengtzon. Jag gillade dem, en del mer, en del mindre. Nu var det rätt länge sedan hon avslutade den serien, men nu har jag läst första delen i en planerad trilogi av henne, Polcirkeln. Det är också en deckare, och den är riktigt bra; jag vill nog säga att den håller högre klass än Annika Bengtzon-serien.
Vi befinner oss i norrbottniska Stenträsk. En gång i månaden träffas fem tonårstjejer i en bokcirkel. De kallar den Polcirkeln. När de är runt 18 år försvinner en av dem spårlöst.
Fyrtio år senare hittar man henne, huvudlös, inmurad i ett brofundament. Wiking Stormberg var skolkamrat med tjejerna i bokcirkeln. Nu är han polischef i Stenträsk, och ska utreda mordet på sin forna kompis, och försöka ta reda på vad som egentligen hände. Till julen 2019 samlas de fyra kvinnor som finns kvar av bokcirkeln åter i Stenträsk för en minnesstund. Polischefen är säker på att sanningen finns i relationerna mellan deltagarna i bokcirkeln, och så småningom kommer han sanningen på spåren.
Det märks att Liza Marklund och jag är ungefär jämnåriga - hon är ett år yngre än jag - för jag ler och känner igen mig i många av tidsmarkörerna när det gäller böcker, musik, kläder och annat. Det tillför faktiskt en dimension till för mig.
Det här är som sagt riktigt bra. Det dröjer ganska länge innan jag kommer på vad som hänt, och det är helt okej. Jag gillar att man inte listar ut det för tidigt. Jag vill absolut läsa de två kommande böckerna i den här trilogin!
