karinboktok.blogg.se

Rostskogen är tredje delen i Anders de la Mottes serie om Leo Asker och avdelningen för förlorade själar. Jag älskade redan den första boken, Bortbytaren, längtade efter tvåan Glasmannen, och nu har jag alltså läst trean. Och ja, jag är fortfarande imponerad och förtjust. Kanske tyckte jag allra mest om den första boken, Bortbytaren, men det kan också bero på att den var ganska oväntad och överraskande. Jag tycker väldigt mycket om Rostskogen också.

 

Precis som i de förstas två böckerna handlar det en del om urban exploration, alltså att undersöka övergivna platser som gamla övergivna fabriker, underjordiska system osv. Det beror väl på att en av de viktiga personerna i böckerna är Leos barndomsvän Martin Hill, som sysslar med just urban exploration.

 

Två urbexpersoner är i en övergiven torvfabrik, och träffar där en förvirrad kvinna som i handen håller ett avhugget finger. Fingret visar sig tillhöra ett tio år gammalt mordoffer. Det hela verkar också vara förbundet med Gråflickan, ett tusen år gammalt mosslik.

 

Leo Asker verkar äntligen få komma ifrån avdelningen för förlorade själar och få en bättre tjänst, bara hon håller sig lugn och inte ger sig in på något nytt. Vilket hennes svurne fiende Jonas Hellman såklart ser till att hon gör - hon får fallet med Gråflickan på sitt bord.

 

Det här är så bra och så välskrivet! Jag gillade de la Mottes årstidsserie väldigt mycket, men frågan är om inte den här serien slår den? Jo, det gör den definitivt. Och med tanke på cliffhangern på slutet är jag övertygad om att jag har minst en bok till i  den här serien att se fram emot.