Andlöst spännande och riktigt otäckt
Sömngångaren är Lars Keplers tionde bok om Joona Linna. Det är oerhört spännande deckare, men också ganska våldsamma. Man har svårt att släppa dem när man väl börjat läsa. Ändå är kanske inte Kepler mina absoluta favorit. Det finns många bra svenska deckarförfattare.
När polisen får ett larm om att något hänt på Bredängs campingplats utanför Stockholm är det betydligt värre än någon kunnat tänka sig. Man finner massor av blod och avhuggna kroppsdelar. Men finner också en ung man som ligger och sover i husvagnen med en avhuggen arm som kudde. Han blir häktad, men hävdar att han gick i sömnen och inte har en aning om hur han hamnade i husvagnen.
Joona Linna kopplar in sin vän hypnotisören Erik Maria Bark för att om möjligt ta reda på om den unge mannen, Hugo, faktiskt kan minnas något av vad som hänt.
Sedan rullar det på i en farflig fart med flera bestialiska mord, snabba bil- och båtjakter, falska ledtrådar, och ja, som vanligt med Kepler i ett otroligt högt tempo. När man väl är vid slutet tycker man att man kanske skulle anat något tidigare, men man har ju letts på flera villovägar.
Andlöst spännande alltså, men också ganska otäckt.
Sedan är det förstås en bagatell, men hur kan omslagsbilden föreställa någon med mörkt hår i täckjacka när det i boken uttryckligen beskrivs någon med blont hår och täckkappa?
