Annorlunda tunn liten bok av författare jag ville läsa
För en sex-sju år sedan läste jag en liten, tunn bok, Vildsvin, av den finlandssvenska författaren Hannah Lutz. Jag var nyfiken på denna ganska annorlunda bok eftersom jag känner Hannahs föräldrar, och faktiskt träffade Hannah när hon var typ i ettårsåldern. Det var väl kanske inte den sortens litteratur jag brukar läsa, men boken hade ändå något speciellt. Och nu har jag läst Hannahs andra bok, Selma.
Jag skulle kunna säga samma sak om den. Inte riktigt vad jag brukar läsa, men visst, något finns det ju där. Men kanske inte riktigt min kopp te.
Selma vaknar på sin 66:e födelsedag, och inser att hon faktiskt lever. Kvinnorna i hennes släkt har annars dött unga, men nu har hon levt längre än både mamma, mormor och mormorsmor.
Sedan fär vi följa Selma under födelsedagen och en tid därefter. Hon gör ganska vardagliga saker. Hon simmar i havet, hon äter tårta, hon skriver vykort till sin dotter som är på resa, och väl egentligen inte kommer att se korten. Hon funderar också mycket över livet, och över sin syster och sin dotter.
Ja, det här är också en ganska tunn liten bok, och ganska annorlunda. Jag är trots allt glad att jag läste den, om inte annat för den personliga kopplingen, även om jag ju inte känner Hannah, och hon inte känner mig. Men ändå...
