Humor och sarkasm i mörk feelgood
Att bära stort lass över små tuvor - ja, det är en lång titel på boken av Cathrine Brunzell. Man får nog säga att det är en feelgood, men en ganska mörk feelgood, med både humor och en hel del sarkasm.
Marits liv är inte jättekul. Hennes fru Sophie har träffat en annan (och en man, dessutom) och kastar ut Marit. Hon tycker dessutom att Marit inte tar hand om sig, tränar inte, är för tjovk, och dricker också för mycket. Deras två barn är nästan vuxna, och är inte så intresserade av att hälsa på morsan i den sunkiga källarlägenhet som är allt hon har råd med. För dessutom har hon blivit av med jobbet som rekvisitör. Det var vid inspelningen av en julkalender som saker gick lite fel, och två Barbiedockor kom att spela en stor roll i att Marit miste jobbet.
Ja, ni hör. Marit kommer på den lysande idén att skaffa hund, för då vill nog barnen hälsa på. Men en gör lumpen, och den andra flyttar till Barcelona. Marits hyresvärd meddelar dessutom att man inte får ha husdjur i lägenheten, och säger upp henne.
Marit tänker att det enda rätta är att bli En Ny Människa. Och tänker att hon och hunden Mazarin ska vandra genom Hela Jävla Sverige, eller åtminstone till Järpen, där den eländiga julkalendern spelades in. Det går sådär. Det blir mest taxiresor, vin och spaövernattningar till att börja med. Man måste ju mjukstarta.
Vi får följa Marit på vägen genom Hela Jävla Sverige, och det här är faktiskt rätt kul. Kanske kunde boken varit 50 sidor kortare, för det blir en gnutta långdraget på sina ställen. Men det är bara en randanmärkning. Jag gillar det här. En annorlunda feelgood, som definitivt inte är så gullig som vissa feelgood är.
