karinboktok.blogg.se

Jenny Colgan är en av mina favoritförfattare när det gäller feelgood, och jag har alltid varit svag för böcker om internatskolor. Därför såg jag mycket fram emot Jenny Colgans nya Den lilla skolan på klippan, första boken i en ny serie. Men så läste jag en kompis omdöme om den, och blev tveksam, för det lät inte alls bra. Men läsa den ville jag ju.

 

Det är början på läsåret på internatskolan Downey House. Maggie är ny som lärare, och bland de nya eleverna finns Simone, som kommit dit på ett stipendium, Alice som är den tuffa, och Fliss som egentligen inte alls vill vara där. Vi får följa elever och lärare under ett läsår med allt vad det innebär, och just internatskolemiljön gillar jag ju som sagt. Det som min kompis vände sig emot var bland annat att Simone hela tiden fpår höra hur tjock hon är, och att hon borde gå ner i vikt, och ja, jag håller med om att det inte är så kul, och dessutom tjatas det mycket om det. Och efter #metoo-vågen är det kanske inte så bra att behöva läsa om hur fint det är med korta kjolar på flickorna.

 

Det här är tydligen böcker som Colgan skrev för rätt många år sedan, under en pseudonym, som nu ges ut igen under hennes rätta namn. Kanske är det en del av förklaringen till att könsroller och annat ger ett lite mossigt intryck.

 

Jag kommer trots allt att ge nästa bok i serien en chans. Jenny Colgan är ändå Jenny Colgan...