Man får nya vänner i den här boken
Emma Hambergs Kärlekens idioter är kanske inte riktigt lika kul som Je m'appelle Agneta som jag älskade, men det är inte långt ifrån. Emma Hamberg har ett alldeles speciellt sätt att skriva, som jag uppskattar mycket.
I Lilla Bävan bor Simona och sonen Albin, som ska ta studenten alldeles snart. Simona driver ett sågverk och hon skriver listor. Listor på vad hon behöver komma ihåg, och vad hon vill förtränga.
Här bor också Gertrud, pensionerad bibliotekarie. Det blev hon för att honälskar litteratur och tystnad. Hon förstår inte den nya sortens bibliotekarieroll. Ska man vara nån slags eventmanager?
JP kommer inflyttande till Lilla Bävan. Han är uppvuxen i ett antikvariat, men nu är böckerna bortskämda och han flyttar som sagt till Lilla Bävan. Här kan man äta på pizzeria Megamums, vilket Gertrud gör, mest hela tiden. Men när Gertruds älskade kastanjeträd försvinner en natt vill Gertrud inte leva längre. Och vd ska JP göra när han får ta emot ett antal lastbilar med 30 000 böcker?
Ja, det händer märkliga saker hela tiden, och ändå är det helt naturligt på något sätt, när Emma Hamberg berättar på sitt oefterhärmliga sätt. Och när boken är slut är det inte utan att man känner att man fått ett helt gäng nya vänner. Och man kommer att sakna dem.
