Riktigt mysig feelgood i Londonmiljö
Eli Åhman Owetz har skrivit ett antal feelgoodböcker, men jag tror inte jag läst någon av dem. Men nu blev jag sugen på Tillbaka till Hampstead, och det visade sig vara ett bra val, för det här är en riktigt bra feelgood.
Vi får följa huvudpersonen Charlotte i olika avsnitt dels i nutid, dels 1980-81. Då reser Charlotte från lilla Norrtälje till London för att jobba som au pair. Hon har otur och hamnar hos den snobbiga familjen Overton-Finch, och råkar dessutom ut för ett missöde redan på väg till familjen. Hon vantrivs och funderar på att åka hem igen, med svansen mellan benen. Men så träffar hon Marie från Sundsvall och Cissi från Småland, som också jobbar som au pairer. De blir hennes livlinor, och så småningom får Charlotte en ny arbetsgivare. Och en kväll på puben möter hon killen med stort K...
I nutid har Charlotte just fått ett arv, och bestämmer sig för att använda pengarna för att tillbringa en höst i sitt älskade Hampstead. Hon landar på ett trevligt bad and breakfast, där hon och värdinnan Libby genast finner varandra. Charlotte vill uppleva Hampstead på nytt, kanske hitta Marie, som hon tappat kontakten med, och få ett avslut med den stroppiga mrs Overton-Finch. Och ska hon våga söka efter Keith, killen som först stal och sedan krossade hennes hjärta?
Det här är en riktigt mysig feelgood, och man har svårt att hejda sig, utan vill bara läsa vidare för att se hur det går för huvudpersonerna. Som sig bör när det gäller feelgood slutar det lyckligt, trots lite tveksamheter på vägen.
Jag var själv au pair vid ungefär samma tidpunkt (och det var författaren också, som jag förstår det). Jag var dock i Tyskland och inte i England, och jag hade en trevlig om än lite udda familj som jag jobbade i. Men visst känner man igen sig i vissa saker.
