Millennieserien blir tyvärr sämre och sämre
Jag har läst alla åtta böcker som hittills kommit i Millennieserien. De tre första, skrivna av Stieg Larsson, älskade jag. De var fantastiskt bra. Sedan följde tre böcker skrivna av David Lagercrantz. De var inte så dumma, men var absolut inte i klass med Larssons tre. Och sedan då hittills två böcker av Karin Smirnoff. Jag var inte särskilt såld på den första av de två, Havsörnens skrik. Nu har jag läst uppföljaren, Lokattens klor. Och tyvärr blir det här bara sämre och sämre, tycker jag. I Havsörnens skrik hade man ändå en viss behållning av den nya bekantskapen Lisbeth Salanders brorsdotter Svala. Men inte ens hon förmår lyfta den här boken.
Vi är tillbaka i Gasskas. Mikael Blomkvist är på väg dit för sin dotters skull, och för ett nytt jobb. Lisbeth blir också tvungen att ta sig dit. Där pågår mycket konstigheter, en bro sprängs, och en journalist hittas död, mördad. Det är mycket pengar på spel, och Svala hamnar mitt i ett spel där ingen hänsyn tas. Lisbeths kompis Plague är också illa ute.
Ja, det händer mycket, men jag blir aldrig engagerad, och jag tycker det är ganska rörigt. Hade det inte varit för att jag följt den här serien från början vete katten om jag ens brytt mig om att läsa klart dne här boken. Men nånstans vill jag ju följa Lisbeth och Mikael. Men tja, börjar det inte bli dags att avsluta den här serien nu?
